axboms blogg

Idag den 18 november 2008 håller jag en presentation om webbtrender på konferensen Morgondagens webbplatser. Som presentationsmaterial har jag skapat en mindmap som du kan se och ladda ner här:

Morgondagens webbtrender (PDF, 562 KB)

Jag försöker fånga helheten i allt som pågår på webben vad gäller teknik, klienter, användarupplevelser, design och hur verksamheten måste förhålla sig till utvecklingen. Den var kul att rita upp, hoppas den kan ge dig lite inspiration!

Observera att du måste välja att krympa till papperets storlek om du skriver ut PDF-dokumentet på A4-papper.

Jag följer med intresse debatten om kundservice på CS debatt [artikel 1, artikel 2, artikel 3, artikel 4]. I mångt och mycket vill vi alla samma sak: låta kundernas behov styra. Men för det krävs en grundläggande förändring i företagens syn på kunder och en helt ny förmåga: empati. Bra tjänster skapas ur en förståelse av vad kunderna vill uppleva.

Med alla framsteg inom affärsstrategi, processer och teknik så kan man gissa att kundtjänsten på företag blir bättre. Men övervägande vittnesmål säger annorlunda. Räck upp en hand om du brottats med "interaktiva" röststyrda biljettbeställningar eller har knappat in kundnummer på telefonen för att bemötas med "Hej vad heter du och vad har du för kundnummer?". Som vi läst besvaras en del e-post aldrig och blotta företeelsen "Du har köplats nummer 77" är en styggelse.

Enligt min egen erfarenhet vill dessutom skrämmande många företag "dölja" telefonnumret på sin webbplats för att tvinga kunderna att leta efter hjälp någon annanstans. Hemska tanke: att behöva prata med de där som köper våra produkter.

Som en ytterligare tankevurpa flyttar kontaktcenter längre och längre ifrån (även rent geografiskt) de verksamheter som de ska vara experter på. Man amputerar kundkommunikationen från den organisation som äger och förvaltar den tjänst eller produkt som kunden vill prata om.

VD:ar och linjechefer blir bortkopplade från den dagliga verksamheten och hanterar kundservice som ett kostnadsställe bland många andra, som man byter ut delar av när det är trasigt.

Dags att vakna upp och känna doften av sura kunder. Dags att ta sig en funderare kring om man vill erbjuda användbara produkter eller lappa och laga en kundtjänst som idag kostar så mycket att man måste mäta värde i hur snabbt man kan lägga på luren snarare än hur värdefull information man kan få av kunden.

Det är dags att hantera skälet till kundernas efterfrågan av service, istället för att plöja pengar i att hantera efterfrågan.

En kund som ringer kundtjänst bör få ett kungligt mottagande. Är det någon man vill höra ifrån så är det kunden - som är själva essensen i företagets existensberättigande. Fundera på vad syftet med kundtjänsten är. Får du gratis audiens hos kunden är det nämligen idé att lyssna lite extra: Det kunderna berättar är saga efter saga om hur du kan förbättra din produkt.

Ingen av oss längtar efter att ringa till elbolaget för att man inte förstår uppdelningen av fakturan, till banken för att man inte förstår varför betalningen inte gick iväg eller fylla i långa formulär på SJ:s webb för att man vill ha ersättning för X2000-förseningen. Snarare är det så att vi vill att allt bara ska fungera och inte behöva bry oss om att ringa eller mejla. Lägger jag tid på att ringa så vill jag uppleva att någon förstår, och tar till sig, anledningen till att jag är förvirrad.

Företagen satsar alltså massor av pengar på klumpig hantering av det ökande behovet av förklaringar som de själva skapat; alltför få företag fördjupar sig i varför deras kunder över huvud taget frågar.

Torsdagen den 13 november är det Världsanvändbarhetsdagen. Passa på att delta i några av de aktiviteter som pågår runtom i landet och ägna en tanke åt hur du kan påbörja visionen om en empatisk kundservice, med en genuin vilja att förbättra upplevelsen av det du säljer.

Läs mer på www.wud.se.

Ett socialt nätverk utgörs, rent beteendevetenskapligt, av sammanslutningar av människor som är enade kring en viss företeelse, vare sig det är släktskap, värderingar, en gemensam fiende eller liknande. Undersökningar idag som pratar om sociala nätverk pratar vitt och brett om teknik och siffror, och alltför lite om människor och kontext.

Låt säga att man är medlem i Facebook, men inte har några vänner där; är man då medlem i ett socialt nätverk? Näppeligen.

Facebook och liknande tjänster erbjuder arenor för redan existerande sociala nätverk. I min svans av vänner på Facebook hittar jag mina nätverk av typen vi-som-bodde-i-Tanzania, mina-kusiner-och-sysslingar, vi-som-gick-på-SSHL och vi-som-sågs-på-konferensen. Facebook är alltså en applikation som ger mina befintliga sociala nätverk en rad verktyg för att lättare kunna kommunicera och utbyta information.

Sociala applikationer på webben gör sociala nätverk mer effektiva. Det är det vi älskar. Det är lätt att hitta människorna i sammanslutningen, lätt att dela med sig till alla eller ett urval, lätt att bara samla på sig bekantskaper som jag kanske inte engagerar mig i just nu, men som kan visa sig oerhört värdefulla i framtiden, endast ett klick bort.

Utspridda konversationer

Signifikant är också att mina sociala nätverk kan vara utspridda över en rad olika sociala applikationer. Flera av mina vänner på Facebook delar jag reseinformation med på Dopplr, andra rekommenderar jag på LinkedIn och en ytterligare klick kommunicerar via Jaiku eller Google Talk. Några träffar jag till och med över en lunch! Ett socialt nätverk fångas inte av en enstaka applikation; det sociala nätverket använder de verktyg som passar sammanhanget, vare sig verktygen är online eller offline.

Det klassiska misstaget företag nu gör är att tro att de kan "bygga sociala nätverk". Ett socialt nätverk utgörs av människor med gemensamma erfarenheter, och du kan bygga ett socialt nätverk precis lika lite som du 1998 kunde lägga ut ett webbforum och förvänta dig att alla besökare skulle börja skvallra.

Hitta och delta i nätverken

Företag måste bli duktigare på att identifiera erfarenheterna som gör deras mest hängivna kunder så engagerade. De måste förstå var diskussionerna helst äger rum (förmodligen inte bara på ett ställe) och förstå vem som säger det alla lyssnar på. Först då kan man börja delta, ödmjukt, i det redan befintliga sociala nätverket. Först då kan man erbjuda de verktyg, de sociala applikationer, som tillåter de mest engagerade kunderna att lättare prata med varandra, sprida vidare budskapet och utöka nätverket med fler hängivna kunder.

Det börjar inte med ett webbverktyg, det börjar med att visa ett genuint intresse för sina kunder och deras erfarenheter.

Om du inte har sett Alejandro Fuentes Bergström på Youtube ännu så har du gått miste om något. Jag kan titta på avsnitten om och om igen och bara skratta rakt ut åt samma saker.

En kul figur (en apa!) som lär ut ekonomi och sunt förnuft på ett underfundigt tråkigt sätt! Det är e-learning för webb 2.0 det. Tryck inte på stop-knappen; han är precis så tråkig som han låter, men det är just det som är så uppfriskande.

Kolla in avsnitten på Youtube först (om du inte sett dem) innan du spanar in det senaste avsnittet jag hittat:

Avsnitt 1: Alejandro Fuentes Bergström visar sina mappar - "Titta på min ekonomi!"

Avsnitt 2: Alejandro Fuentes Bergström om föreningar och barn

Den här hittade jag för någon vecka sedan, vet inte om den är ny. Tipsa gärna mig om fler. Egentligen borde väl någon lägga upp dem på nya Youtube på svenska.

Alejandro Fuentes Bergström om kronofogdemyndigheten från My Monkey på Vimeo.

Idag är det ett år sedan Computer Sweden publicerade min debattartikel om sökmotoroptimering som skapade - ja just det - debatt. I onsdags publicerade samma tidning också ett bra reportage om hur Electrolux arbetar med sökmotoroptimering.

När jag återbesöker några av de kommentarer som skrevs om mig så kan jag häpna lite grann; att bli kallad för idiot för att jag uttrycker en åsikt är inte något jag är van vid.

Samtidigt måste jag säga att jag fick väldigt mycket medhåll som jag, när debatten pågick, inte uppmärksammade ordentligt - jag blev lite för beklämd och fick tunnelseende av alla personangrepp som riktades mot mig. Men tack för att kommentarerna finns kvar så jag kan läsa dem nu ;)

Sökmotoroptimering på Electrolux

Artikeln om Electrolux är till stor del en intervju med Klaus Salminen och går ut på att den mest lönsamma åtgärden är fortfarande att skapa bra webbplatser vars innehåll lockar besökare.

I slutändan var det nog precis det jag försökte få fram, att användarupplevelsen av den egna webbplatsen måste få ta framsätet i webbutvecklingen; och kritiken var ju mer mot sajtägare än SEO-konsulter.

Att Google lagt mycket krut på att identifiera de fula fiskarna och skruvat på de magiska reglagen för att premiera bra innehåll är bara att applådera; och antalet SEO-konsulter med svarta hattar har decimerats, dock försvinner de förstås aldrig helt.

Min SEO-story gav nya vänner

Hela storyn med min 330-ordiga artikel som skapade minst 13 500 ord i debatt på nätet blev faktiskt en schysst presentation som jag fått tillfälle att dra för ett antal kunder och intressenter.

Men det bästa i hela min SEO-story är dock att jag skaffade nya kontakter, allianser och vänner. Att ta ställning i frågan så resolut visade sig uppröra mer än jag kunnat ana men efter ett par nätter med ordbeprydda svärd så tog mig ur bataljen med ett leende på läpparna och en erfarenhet rikare.

Tack alla ni som deltog, även ni som kallade mig idiot. Man behöver en spark i arslet ibland för att tvinga sig själv att gå till botten med varför man egentligen tycker en viss sak.

Jag stöter på tafatta försök till länklistor (se exempel i Figur 1 ovan) i ökande omfattning på svenska webbplatser och känner att jag vill dra i nödbromsen. Det är inte ok att bara slänga upp en lista med länkar och tro att människor ser dem.

Det viktigaste i en länklista är, trots allt, själva länken. Om man tycker att länken är viktig så kommer här ett hett tips: välj inte en minimal storlek på typsnittet och strunta för all del inte i att signalera att det är en länk.

Läs mer

Trots att bägge grupperna tillgänglighetsexperter och sökoptimeringskonsulter länge varnat för länken "Läs mer" så dyker den upp titt som tätt. Sluta med det, den ger inte mervärde för någon. Länka det som betyder något, i exemplet ovan alltså själva rubriken på nyheten.

Rubriksättning

Rubriken på en länklista är inte oviktig. I mitt exempel i figur 1 ovan har jag medvetet valt Pressmeddelanden eftersom det ofta är ett irrelevant begrepp. Pressmeddelanden används internt på företagen som i "skicka ett pressmeddelande" och av nyhetsbyråer: "nu har det kommit ett pressmeddelande".

Men pressmeddelandet är en nyhet och jag lovar att en vanlig besökare inte riskerar att stamma sig över begreppet nyheter på samma sätt som man kanske undrar varför det är viktigt att poängtera att det är ett pressmeddelande (betyder det att det är mer viktigt än en nyhet, eller bara att det faxats till en massa nyhetsbyråer, eller vad menar man egentligen?). Om det faktiskt är mer viktigt än någon annan nyhet finns det massor av sätt att visualisera det på.

Signalera länk

Visst, man kan argumentera för att understrykningen av länkar i långa listor kan vara ansträngande för ögat. Men fortfarande måste det vara tydligt att det är en länk; det räcker inte med att man måste leta med musen och upptäcka att något ändrar färg eller får en understrykning. Ett vanligt förekommande sätt är en symbol, stiliserad pil, som i Figur 2 ovan.

Textstorlek och kontrast

Större skärmar med högre upplösning innebär att ett typsnitt ser mindre ut än i lägre upplösningar. Fler människor med synfel surfar på nätet. Och allvarligt, vill du fylla upp en skärm med innehåll är det bättre att förstora den relevanta texten du har på plats än att försöka hitta på fler lådor med innehåll.

Hemligheten: Stor text är lättare att läsa.

Blå text mot blå bakgrund är sällan rätt och att blanda för många ljusa och mörka ytor nära varandra kan verka störande. Människor med nedsatt syn, färgblindhet och kognitiva handikapp uppskattar när det är skarpa raka linjer och du står för vad du säger. Ingen idé att göra det suddigt.

Metadata (exempelvis datum, författare, m.m.)

Om vi bestämmer oss för att länken är det viktiga, sätt då länken först. Om länken fångar intresset, så ska det mest relevanta metadatat förmodligen finnas tillgängligt (i mitt exempel datumet) - och resterande metadata finns när man klickar på länken.

Sida vid sida förtydligar

Du kanske inte hann uppfatta alla detaljskillnader mellan figur 1 och figur 2 i bilden ovan, men jag misstänker att du snabbt insåg värdet av figur 2. Att ställa två designförslag sida vid sida är ofta ett bra sätt att visualisera och identifiera brister. Med miljarder webbsajter därute är det inte ont om designförslag att jämföra sig mot.

Eller fråga mig, jag brukar ha en åsikt ;)

I morse skrek jag rakt ut: "Aaargh! Jag hatar SEB:s internetbank". Jag inte bara skrek det, utan jag postade det via ping.fm till Facebook, LinkedIn, Jaiku och några ställen till. Jag fick ett par reaktioner och chans att avreagera mig både på Jaiku och Facebook. Det här är berättelsen om varför jag skrek, och jag ger därmed ytterligare skjuts och bränsle till denna historia om SEB:s internetbank.

Imorse klockan 7.30 började jag göra ungarna redo för dagis respektive skola. Av någon anledning slår det mig just då att jag glömde bekräfta betalningen av den faktura som jag la upp för betalning på SEB igår. Tack och lov att jag kom på det, tänker jag, jag var ju redan sen med betalningen. Som alltid har jag en dator igång och plockar fram dosan för att logga in. Mycket riktigt, i listan över "ej skickade uppdrag" ligger den registrerade betalningen.

Här måste jag förtydliga. På SEB:s internetbank måste man först, steg 1, registrera betalningen av sina räkningar. I steg 2 skickar man uppdraget till banken. Ni som har Skandiabankens internetbank förstår nog inte alls vad jag menar, eftersom betalningsuppdraget är upplagt i och med att man registrerar räkningen. Nåväl, det här är det första användbarhetsproblemet:

Så som gränssnittet ser ut så måste jag bläddra ner för att över huvud taget upptäcka att det ligger en lista med registrerade betalningar (så kallade betalningsuppdrag) som inte skickats till banken. Den interaktionsdesign man valt ger alltså rätt usla signaler till användaren när det gäller att förmedla det viktiga budskapet "Hallå! Dina uppdrag ligger här men vi tänker inte betala dem förrän du skriver in en till kod och klickar ok."

Okej, tillbaka till morgonens bestyr. Jag loggar alltså in, hittar betalningsuppdraget, och plockar fram dosan för att via ett par olika sifferkombinationer hitta fram till bekräftelsekoden. Jag trycker OK och reser mig för att gå ut och hjälpa minstingen knyta skorna. Samtidigt dyker det upp på skärmen ett felmeddelande:

Felmeddelande. Mottagaren tillhandadatum måste vara senare än dagens datum.Kan vara mottagaren tillhanda tidigast en vardag framåt i tiden. Det finns fel på ett eller fler uppdrag.

Det är nu jag skriker. För jag inser att jag inte kommer få någon hjälp av SEB:s internetbank. Dels får jag inte betala fakturan samma dag vlket jag får göra hos Skandiabanken om jag registrerar betalningen innan klockan 9; och jag får inte heller förslaget från SEB:s internetbank att ändra datumet till imorgon. Hos Skandiabanken får jag titt som tätt hjälp med att ändra datumet i stil med "Datumet du angav infaller på en helg, vi har ändrat till närmaste vardag. Kolla att det är ok". Det är att föra en dialog med en människa!

Kalla handen hos SEB. Det är till att gå tillbaka till listan med betalningsuppdrag, gå in och ändra datumet i betalningsuppdraget, och sedan: swooosch, fram med dosan, knappa in inte mindre än 14 siffror fördelade på fyra inmatningar (igen) för att få ut rätt kod och sedan klicka ok för att uppdraget nu ska vara accepterat av banken som något de faktiskt tänker göra åt mig.

Från att ha trott att jag skulle fixa detta på 30 sekunder gick det nu säkert 5 minuter till att fixa med en betalning som inte ens kunde gå iväg idag, trots att jag gjorde detta innan klockan åtta. Så jag stressade i onödan och ungarna passar på att hoppa i sängen. Det är inte världens bästa onsdagmorgon.

Då tog jag fyra sekunder på mig att skrika på ping.fm så att det gick ut på åtta sajter: "Aaargh! Jag hatar SEB:s internetbank!!!" Det är så missnöjda kunder gör idag har jag hört. Och ekot från min taskiga morgon försvinner aldrig riktigt utan hittar alltid någon vägg i bubblan att fortsätta studsa mot.

Om någon i min närhet ber mig rekommendera en internetbank så anar ni nog svaret. Jag kan hantera SEB:s internetbank för att jag i just detta fall måste ha ett konto där, och jag har hyfsad internetvana; men inte tycker jag att det är rätt att personer ska behöva utsättas för gränssnitt där man känner sig dum som människa, när det finns exempel på gränssnitt som man seglar sig igenom utan motstånd.

Dåliga gränssnitt ger webben ett dåligt rykte.

Den 13 november är det World Usability Day. Passa på att känna efter hur dum du känner dig på de inloggade sidorna hos dina leverantörer av banktjänster, el, telefoni, med mera. Att uppträda som en diva gentemot sina kunder har aldrig varit en bra långsiktig strategi och det är lika bra du talar om det.

Men om du jobbar på SEB och läser det här: jag ställer gärna upp på en översyn. Det har sett likadant ut lite väl länge nu, eller hur.

Företagen är fortsatt skeptiska till bloggar och snabbmeddelanden (instant messaging) för internt bruk samtidigt som det kan vara några av de mest produktivitetshöjande tekniska fenomen organisationer fått tillgång till sedan ordbehandlaren förpassade skrivmaskinen till en romantisk artifakt i sommarstugan.

Chat och blogg är privata angelägenheter heter det, samtidigt som företagen delar ut mejlkonton och mobiler utan urskiljning. Att vara nåbar för att ständigt bli avbruten likställs ironiskt nog med effektivitet i dagens kunskapsföretag. I själva verket står det klart att e-post har blivit en påtaglig stresskälla och kan skapa både apati och långa ledtider när man febrilt söker de viktiga meddelanden och bilagor som skickades ut förra veckan, eller var det veckan innan? De avbrott som skapas av mobiler som ringer i otid och SMS-piper under möten skapar hetsade, överbelastade medarbetare. Vi hanterar många bollar samtidigt, men bland få skickliga jonglörer springer det runt desto fler plågade clowner.

Med chat stämmer jag idag av med kollegor, intressenter och vänner korta frågeställningar och uppföljningar. - Hur går det? - Fick du länken? - Tack för namnet! Kan du något om... eller: - Jag sitter med en grej, kan jag ringa dig kl 15? Snabbt, omedelbart och utan att tränga mig på i inboxen, eller ens i telefonen utan att bestämma tid, får jag de korta svar som gör att jag kan ta mig vidare med pågående aktivitet. Vid behov sätter jag mitt status till "Stör ej". Hur det gick med upptagningen av båten i helgen tar vi när vi ses, för visst måste vi ses - men till dess fokuserar jag enbart på den röda bollen.

En projektgrupp som anammar en blogg måste också anamma totalt mejlförbud. Låter det befriande? I en projektblogg finns allt: frågor till projektgruppen, bilagan, utkast till texter, kommentarer och länkar till andra projekt, mallar och direktiv. Allt är där, på ett ställe, i kronologisk ordning, sökbart och arkiverat för all överblickbar framtid, även när alla konsulter och anställda har gått vidare till andra uppdrag - och nya kunskapstörstande medarbetare kan bygga vidare på idéerna. Alla intressenter som vill kan läsa och inflika: - Har ni tänkt på våra behov? eller: - Det var en bra riskbeskrivning, den ska jag använda i mitt projekt! Ett kunskapshanterings- och uppföljningsverktyg av ett slag som är ovärderligt för alla företag. Och företagets deltagare.

Gåtan: vad är det i kvick kommunikation och lättillgänglig kunskapsdelning som skrämmer så många beslutsfattare? Svaret: den egocentriska föreställningen om ägande av information som maktmedel, det här är vår grej som vi gör på vårt sätt så skit i det du. Eller det uppenbara: om jag visar vad jag håller på med, jamen herre-min skapare då ser ju alla vad jag håller på med...? Lika bra då att fortsätta dölja projektdokumentation i hundratals arkiverade mejl med bilagor och kopior till kreti, pleti, mejlkrisande chefer och vagt intresserade individer som ibland till fullo feltolkar innehållet och vidarebefordrar ytterligare osammanhängande kommentarer till nästa stackars clown i kedjan.

Det är inte Gantt-schemat som får projektet att lyckas, det är den okomplicerade kommunikationen med alla intressenter; det är inte projektmetodik som bibehåller nöjda medarbetare, det är avsaknad av hinder till information; det är inte gruppdisken med PowerPoints som förvaltar kunskapen, det är den lättåtkomliga (läs:sökbara och spårningsbara) projektdialogen; det är inte företagspolitiken som påverkar vad folk tycker, det är öppenheten. Verktygen är här. Men inte attityden. Den som inte ändrar attityd kommer att förbli den trögflytande mejltunga organisationen.

Företagskonversationen pågår hos dig också. Ska du bidra till att kuva den eller ska du ta emot den med öppna armar och välkomna en strid ström av verksamhetsutvecklande idéer? Du. Kan. Påverka.

Jag har varit inblandad i Sharps provskott kring bloggande som drog igång i veckan. Tanken är att bloggen Sharp Talk ska samla på sig recensioner och skriverier om Sharp på ett ställe, och på sätt vara en hjälp för TV-intressenter, samtidigt som Sharp får möjlighet att sprida budskapet om vidare

Boka besök, vinn en Sharp frukost-tv!

Under prövoperioden kan ni som bor i Stockholm boka besök och visning av en TV hos Lars Bengtsson vid S:t Eriksplan. Alla som går på besök och sedan ställer upp på en kort intervju efteråt (där det ingår att svara rätt på fem frågor) har chans att vinna en frukost-TV från Sharp.

Jag får själv inte vinna TV:n men det är ett hett tips för er som går runt och funderar kring ny platt-tv.

Som kuriosa kan meddelas att Sharp utmärker sig speciellt i kategorin konsollspel, där flera kunder har upptäckt att Sharp-apparater är speciellt bra för Xbox eller Playstation.

Igår besökte jag Ted Valentins releasefest för ännu en i raden av hans användbara kartor. Det var dags för annonskartan.se att se dagens ljus, och som vanligt är det genialt enkelt. Men vad säger Blocket?

Tjänsten annonskartan.se suger upp miljontals annonser från nätet (bland annat Blocket och Tradera) och med hjälp av annonsens information (postnummer, m.m.) ger dem en geografisk position. På det sättet kan du lätt söka efter saker som är till salu nära din bostad.

Det är en typ av sökning som jag själv många gånger känt behov av i mina blocket-surfningar, och nu har Ted gjort det möjligt med samma enkla gränssnitt som gjort wifikartan och sushikartan till succéer.

Vad tycker Blocket om detta?

Många drar sig till minnes att Blocket stämde allaannonser.se när de gjorde en liknande manöver redan 2004. I det fallet kom parterna till slut överens om en typ av samarbete som dock begränsar hur allaaanonser.se får visa Blockets annonser.

Blocket har ganska tydlig information om upphovsrätt när det gäller indexering och länkning. Jag hoppas bara Ted inte får det för hett om öronen de närmaste veckorna.

Men indexera och länka måste man ju få göra?

För-sidan: Indexera får man göra eftersom Google får det. Det är vanligt sökmotorbeteende och ingen borde ju bli ledsen över att man länkar till dem. Tvärtom!

Mot-sidan: Nja, Blocket spärrar spindlar med hjälp av robots.txt (inte Google) och anser att man bryter mot upphovsrätten om man visar deras innehåll någon annanstans utan tillåtelse.

Den som lever får se, men jag hoppas verkligen Pierre Siri med flera förstår värdet, för både Blocket och användarna, av det som Ted skapar och bidrar med i vår flora av verktyg som underlättar vardagen.

I gårdagens Internet World-artikel uttrycker Ted sin tillgänglighet för en lunch med Blocketchefen Pierre Siri. Låt oss hoppas att den blir av. Läs: Jag fick inspirationen från ett Jaiku-inlägg om Hoodboard".

Bilder från releasefesten

Innan debatten drar igång på allvar så kan du hålla till godo med mina bilder från gårdagens trevliga tillställning. Tusen tack för din generositet Ted! Det var lyckat att få lite fler ansikten och röster på bloggosfärens aktörer.