På förmiddagen uppmärksammar Don Norman maskin-människa dilemmat i vår vardag och Kim Lenox från Adaptive Path understryker hur viktigt det är att engagera organisationen i designarbetet från start till slut. Användbarhetstrender går i cykler och konferensen visar hittills att vi som bransch har återkommande problem med att övertyga organisationer om att de måste bygga lösningar som utgår från hur människor är, inte bygga lösningar som ber människor att uppföra sig som maskiner. Taktiken för att nå dit är förstås inte helt lätt.
Hästen och bilen
Don återger analogin från sin bok The Design of Future Things. En ryttare och häst fungerar som en enhet och kommunicerar medelst lösa eller strama tyglar, med röst, med muskelspänningar och så vidare. En teknisk lösning kommunicerar sällan med människan utan drar ingenjörsprogrammerade slutsatser om vad användaren vill - må de vara rätta eller felaktiga - och gör något förutbestämt. Exempelvis: Om du har adaptive cruise control inställd på 110 km/h så kommer din bil att accelerera på avfarten – helt på egen hand - om du har legat och kört långsammare på motorvägen på grund av köbildning.
Det finns ett stort gap mellan vad en människa respektive maskin har för mål, avsikter och utvärderingsmöjligheter. Don berättar om en firma som tänker rätt och bygger in mekanismer i bilar som beter sig mer som hästen. Om du kommer för nära en bil så trycker ratten mot dig för att varna dig om att du är för nära; jämför med en häst som stegrar eller visar oro på annat sätt. Du kan då som människa själv välja att fortsätta köra nära eller backa. Du som människa har kontroll och bilen lyder, precis som hästen – den tar inget eget bromsbeslut men är ett stöd för dig i din körning. Med rätt design kan automatiserade system rädda många liv.
Verktygslåda för en interaktionsdesigner
Kim Lenox från Adaptive Path berättar initierat om flertalet metoder hon tycker vi bör ha koll på, bland annat value curves, prioritization grids, roadmaps, mental models, mood boards och comic storyboards. Hennes viktigaste budskap tycker jag är att slå sig fri från Excel-arken och beskriva problem och lösningar på ett mer grafiskt sätt som är tillgängligt för fler. Det handlar framför allt om att göra organisationer mer medvetna om arbetet som ligger bakom designarbetet och varför lösningsalternativen ser ut som de gör.
En annan aspekt av att arbeta mer med skisser, grafik (diagram, modeller, teckningar) är att det även ökar kvaliteten på ditt eget arbete: om en lösning du presenterar ser alltför färdig ut, eller om man inte förstår den, kommer det att komma väldigt lite återkoppling; om du inte får relevant återkoppling får du inte heller mycket att jobba vidare med för att förbättra lösningen.
På en direkt fråga av mig – Hur väljer man vilken metod som är bäst för kunden - svarar Kim ungefär att man känner sig fram, man pratar med kollegor och självklart har man sina egna favoriter. Det kanske inte är direkt så att man letar efter den metod som är bäst för kunden utan den metod man själv känner sig mest bekväm med, den metod som just nu används mest i företaget, eller av branschkollegor. Det viktigaste är förstås att vara tillräckligt duktig på att tillämpa sin metod.
Adaptive Path är dessutom ett företag som är exceptionellt duktiga på knowlede sharing; de skriver artiklar, tutorials och delar gärna med sig av presentationer på exempelvisi Slideshare – vilket jag alltid imponerats av.
Jag fastnade väldigt mycket för hennes beskrivning av hur Adobes UX team arbetar och specifikt för den TV-skärm som ständigt rullar på deras kontor. På skärmen rullar ett bildspel dit alla på kontoret varje vecka bidrar med en bild från något de för närvarande arbetar med. Då och då går man förbi skärmen och ser att: ”just det, det där är något jag måste fråga om eller använda mig av”. Ett exempel på Innovativ och fungerande kunskapsdelning som bidrar till bättre samarbetsformer och smartare lösningar.
Personas
Många är de som pratar om användare utan att ha träffat några. Inom organisationen har man ofta olika uppfattningar om vad användarna vill. Kanske har alla rätt i någon mån, men vi måste prioritera för vilka 1-3 användare vi bygger lösningen. Vi kan inte bygga en lösning som träffar rätt för alla användare, men vi kan bygga den optimala lösningen för en begränsad typ av användare, som även övriga användare kommer ha stor nytta av. Det är här personas kommer in i bilden; djuplodande personbeskrivning av specifika användare som man vill ska använda lösningen.
Lene Nielsen från Snitker & Co ger på eftermiddagen en systematisk inblick i vad personas är, hur du sätter ihop dem och vilka komponenter som ingår men föreläsningen engagerar mig inte närmare. Tyvärr verkar jag har lite svårt för engelska med dansk brytning, men även mycket svårt med Powerpoint slides som endast består av 7-8 bullet points bild efter bild. Ett snabbt samtal visade efteråt att andra fått samma intryck. Det var lite för ytlig nivå.
Även den övning vi företar oss haltar lite. Utifrån personas som är något kantigt beskriva och scenarier som utgår från extrema situationer ska vi hittar på lösningar. Men en extrem situation är ju egentligen inte intressant för personas, eftersom det är de vardagliga, ofta förekommande, situationerna vi vill bemöta i en lösning. Jag blir skeptisk...
Internet och sociala nätverk i Asien
Miljoner människor ansluter varje dag för första gången till internet. I Asien. Marko Skoric, forskare på Wee Kim School of Communication and Information i Singapore är en fena på webbfenomen i Asien, framför allt då ost- och sydostasien. Han visar många bilder med statistik för att visa Asiens fantastiska tillväxt inom webb och även gaming (konsoller, online games, m.m.) samt karakteristika som utmärker konsumenter i Asien.
Generellt, utan att vara alltför kategorisk, menar Marko att asiater är varumärkeskänsliga och har ett begär efter de allra senaste prylarna. Sjävklart finns även kulturella egenheter som differentierar och etikett som du måste ta hänsyn till om du ska lyckas med affärer i Asien. På många ställen har du till exempel inte namn uppdelade i förnamn och efternamn, vilket är en tankeställare för de som bygger formulär på webben.
Inom sociala nätverk är Cyworld enormt, med ungefär 20 miljoner användare, eller 40% av den sydkoreanska befolkningen. Man driver inte tjänsten genom annonsering utan genom e-handel; vad gäller försäljning av online musik är Cyworld till exempel näst störst i världen, efter Itunes. Fokus är på en lokal nivå: människor som inte är koreanska medborgare måste skicka in fysiska kopior på sina pass för att bli medlemmar; du får alltså inte vara anonym. Cyworlds mål är att integrera din online-värld med din offline-värld, och har en uttalad vilja om att finnas kvar om 20 år, för att du där ska visa dina vuxna barn sina bebisbilder.
Cyworld har alltid varit lönsamt, genom att sälja digitala produkter. Inget är dyrt (cirka 70 öre för en skrivbordsbild) men de drar in i runda slängar 300,000 dollar om dagen. Ett spännande grepp, användbarhetsmässigt, är bland annat att Cyworld öppnas i ett separat fönster som alltid finns i bakgrunden, som signalerar att man är en företeelse som inte har med den vanliga surfningen att göra, och som regel ligger Cyworld alltid öppet på en sydkoreansk dator. Det är navet för kommunikation med omvärlden i ett land där du inte ringer privata samtal på jobbet.
I Japan finns Mixi, med 12 miljoner användare och 87% av marknaden för sociala nätverk. Du får endast gå med via inbjudan och med ett japanskt mobilnummer. Tjänsten indexeras inte av Google – de är inte intresserade av den synligheten. Det handlar om community säger VD:n, inte om ego (en liten vink till MySpace).
Det Cyworld och Mixi gör är att utnyttja kulturella företeelser, kunskap om människor och skapar en lösning med en hög grad av användarvänlighet, innovation och som faktiskt ger användarna det de vill ha. Facebook bygger för en global publik medan Cyworld bygger för en tydlig målgrupp. Bägge tjänster är populära, men än så länge är det Cyworld – som startade redan 1999 – som är lönsamt. Gemensamt för dem är dock att även Facebook startade som en sluten tjänst, endast för Harvard-studerande, sedan endast för Ivy League universitet, innan man släppte på allmänheten.
Markos avslutande poäng är att när gränserna för offline och online suddas ut så är Asien förmodligen den experimentella marknaden som nått längst inom det området. Det är mer självklart att umgås med sina vänner via nätet. Och behovet av alternativa sociala och personliga ytor ökar dessutom i enorm takt om du vill vara med och leka på den marknaden.
Det har varit en bra dag med matnyttig inspiration och trevliga samtal med branschkollegor. Ser fram emot konferensmiddag om ett par timmar. Mer rapportering från Business to Buttons följer imorgon...h
